Values guide Metsä Group's operations 
 

I lundarna finns flera hotade arter

Lundarnas sammanlagda areal är liten, endast cirka en procent av våra skogar. Lundskogarna är ändå en viktig livsmiljö för många hotade skogsarter.

Skogsindustrin inledde i början av året ett handlingsprogram för skötsel av lundar, med målsättning att bland annat berätta om lundarnas betydelse för skogarnas mångfald och att främja skogsvårdsmetoder som tar sikte på att förbättra lundarnas tillstånd. Målet är också att skola tjänstemän inom skogsbranschen så att de bättre kan betjäna skogsägarna i frågor med anknytning till lundar.

Enligt en uppskattning som publicerades 2019 förekommer nästan hälften av alla hotade arter i lundar. De främsta orsakerna till att lundarterna är hotade är förändringar i trädslagsförhållanden, förnyelse- och skogsvårdsåtgärder samt bristen på död ved, gamla skogar och stora träd.

Verksamhetsprogrammet för skötsel av lundar är en del av skogsindustrins gemensamma skogsmiljöprogram som initierades 2016. ”Vårt mål är att ytterligare förbättra skogsindustrins verksamhet i skogsmiljöfrågor samt at öka den aktiva och öppna kommunikationen”, berättar Skogsindustrin rf:s chef för hållbar utveckling Tiina Vuoristo.

”Lundarna har en mycket större roll för mångfald och hotade arter är deras arealandel. På bördiga växtplatser är artrikedomen större och ur de hotade arternas synpunkt har lundar i ekonomiskog en stor betydelse”, säger utvecklingschef Janne Soimasuo från Metsä Group. ”Det är också en av orsakerna till att vi deltar i åtgärdsprogrammet för skötsel av lundar.”

I lundar i Lappland kan man träffa på guckosko, som är en fridlyst ört med stora blommor.

Bättre service för skogsägarna

Tapio Palvelut Oy är projektets samarbetskompanjon och ansvarar för innehållet i åtgärdsprogrammet för skötsel av lundar.

”Vi sammanställer anvisningarna till ett faktapaket och med hjälp av en webbkurs får de tjänstemän som deltar i praktisk verksamhet mera detaljerad information om ämnet”, berättar ledande expert Lauri Saaristo.

”Materialet förbättrar skogsproffsens kunnande och förhoppningen är, att de framtiden ska identifiera lundar och olika alternativ för naturvård i lundarna”, fortsätter Saaristo. Programmet fokuserar på lundar i ekonomiskogar, men det är också viktigt att identifiera objekt som lämpar sig för skydd, så att man kan erbjuda till exempel METSO-programmets möjligheter till skogsägarna.

Flera verktyg för skogsägarna

Största delen av lundarna har i tiderna röjts till åker, eftersom deras bördiga jordmån har gjort dem lockande för jordbruksändamål. De mest representativa lundarna har skyddats genom skyddsprogrammet för lundar. Icke-skyddade, representativa lundar skyddas av skogslagens 10 paragraf.

”Åtgärderna för frivilligt skydd inom METSO-programmet är också tillgängliga för skogsägarna, eftersom lundarna är eftertraktade för tidsbundet och bestående skydd”, säger Saaristo.

”Inom åtgärdsprogrammet för skötsel av lundar koncentrerar vi oss på skötsel av lundar i ekonomiskog. Vi främjar vissa drag som är typiska för lundar, vilka kan vara mycket olika i olika lundar”, konstaterar Soimasuo. ”Vissa värdefulla arter som är beroende av lövträd kan lida av att granen tar över. I sådana fall avlägsnar man mera gran vid avverkningarna och gynnar lövträd.”

Soimasuo säger att man effektivt kan förbättra de hotade arternas möjligheter genom att koncentrera sig på skötsel av lundmiljöer i ekonomiskog och genom att skapa nya verktyg för att genomföra arbetet.

För skogsägarna innebär detta flera frivilliga åtgärder för att öka skogarnas mångfald. Naturvårdsåtgärderna utförs i samband med andra åtgärder i ekonomiskogen.

I södra Finlands lundar är ormbär vanliga och längre norrut är bland annat skogstry allmän i lundar.

Hur identifierar man en lund?

Man tänker ofta att lundar endast finns i södra Finland. Lundar förekommer ändå från sydligaste Finland till Lappland. Det finns geografiska variationer i lundarnas artsammansättning.

”Till exempel i Kitee i Södra Karelen finns det fina stormhattslundar. Ädla lövträd är typiska på sydkusten. I Norra Savolax finns det lundar som är grandominerade på naturlig väg och i Lappland hittar man guckosko och andra speciella arter i lundarna”, räknar Saaristo upp.

I lundarna förekommer inte av de ris som är typiska för moskogar, så som blåbär eller lingon. Däremot finns det rikligt av blommande örter så som ormbär, underviol eller trolldruva. I lundmyllan finns också en egen svampflora.

I lundarnas buskskikt förekommer det allmänt tibast, skogstry och degbär. De är mångsidigare växtplatser än moskogarna. Vid sidan av gran och björk växer det i regel också av lövträd med ringa skogsbruksbetydelse samt ädla lövträd.

I södra Finland förekommer ädla lövträd, så som lönn och ek, även hassel på sina ställen. Längre norrut kan man bland granarna hitta tryn, olvon och rosor.

I lundarna har fåglarna flera par och det häckar flera fåglar per hektar än i moskogarna. ”I lundarna finns det mera att äta och livsmiljön är ofta skiktad. I lundar i ekonomiskog är det lätt att skapa drag som lockar fåglar till sig”, uppmuntrar Vuoristo.

Den ursprungliga artikeln har publicerats i Metsä Groupin Viesti, nummer 1/2021. Text: Annamari Heikkinen