Values guide Metsä Group's operations 
 

Markberedning lönar sig på mineraljordar

Skog som har etablerats i markberedd jord binder mera kol under sina första årtionden än skog som har etablerats utan markberedning. Detta framgår av en artikel kring svensk forskning i tidningen Scandinavian Journal of Forest. Skog som har etablerats efter markberedning hinner binda 101 ton kol per hektar till 25 års ålder, medan kolbindningen utan markberedning stannar vid 78 ton per hektar under samma tid.

Forskarna jämförde kolbindningen på mineraljordar i gran- och tallbestånd efter olika markberedningsmetoder. Det framkom att alla de undersökta markberedningsmetoderna förbättrade skogens kolbindning.

Värme och näring för plantorna

Enligt professor Hannu Ilvesniemi vid Naturresursinstitutet (Luke) stöder de svenska forskarnas resultat tidigare forskningsresultat, vilka talar för att man utför en markberedning i anslutning till skogsförnyelse.

”Markberedningen skapar sådana tillväxtförhållanden för plantor eller frön, att de hålls vid liv och växer bättre än i orörd jordmån. Då skogen utvecklas i full täthet, binder den kol så effektivt som möjligt.”

En av de viktigaste faktorerna som förklarar varför markberedning förbättrar tillväxten är, att temperaturen är högre inne i högläggningshögarna. Dessutom är mängden lättlösligt kväve ofta mångdubbel jämfört med orörd mark. I bästa fall kan man fördubbla plantornas tillväxt med markberedning.

Skyddar mot snytbagge

Förnyelseobjekt får ofta en besvärande gräsväxt, särskilt på bördiga boniteter, men markberedningen hindrar gräsväxten då konkurrerande växtligheten tar sig fram långsammare än på orörd mark. Man ska dock undvika onödigt blottläggande av mineraljorden på grund av slybildning.

Snytbaggen är en av de mest betydande skadegörarna på barrträd. Dess skador förutspås öka i och med klimatförändringen. Genom markberedning kan man förebygga snytbaggens skador.

Också inom kontinuerligt skogsbruk

Markberedning är en ekonomiskt lönsam investering. Enligt Naturresursinstitutets kalkyler är markberedningens årsavkastning på friska moar 3,5 procent. Det är dock skäl att notera att resultaten som sådana inte kan tillämpas i hela landet. I norra Finland, där tillväxten är långsammare, blir också avkastningsprocenten lägre.

För att man ska få den bästa möjliga nyttan av markberedning, ska man välja rätt markberedningsmetod. Vid val av rätt markberedningsmetod uppmanar Ilvesniemi att man anlitar proffshjälp. I grova drag kan man dock konstatera att bördiga marker behöver en kraftigare markberedning än kargare marker.

Ilvesniemi rekommenderar markberedning också då man bedriver sk. kontinuerligt skogsbruk på mineraljordar, där förnyelsen sker med hjälp av skogens egen fröproduktion.

”Forskningen har flera gånger visat att frön som faller i orörd humus gror dåligt. Om fröna inte gror, faller hela bottnen ur förnyelsen.”

Naturens mångfald beaktas

På mineraljordar är markberedningens negativa miljöeffekter i regel ganska små. Även om markberedningen frigör näringsämnen, håller marken och vegetationen kvar dem så effektivt att urlakningen är liten.

Man kan minska på den estetiska skadan genom att använda så skonsamma markberedningsmetoder som möjligt. Ilvesniemi påminner om att förnyelseobjekten i typiska fall är små. Det innebär att deras negativa effekter på landskapet är lokala. De döda markträd, grupper av naturvårdsträd eller skyddsbuskage som lämnas för att trygga naturens mångfald kan beaktas då man gör en förnyelseplan och lämna dem obearbetade.

Torvmarker ett kapitel för sig

På torvmarker leder en förnyelse ofta till att marken blir vattenmättad, då det avdunstande trädbeståndet avlägsnas på en gång. För att plantsättningen ska lyckas, måste man utöver markberedningen se till att det finns tillräckligt torra planteringspunkter på förnyelseobjektet.

Då marken torkar upp till följd av markberedning och rensning av diken, kan näringsämnen frigöras från torven i sådan takt att växtligheten inte hinner utnyttja dem. Torvmark binder näringsämnen sämre än mineraljordar, så risken för urlakning ökar.

Torvmark börjar sönderfalla då den torkar upp. Den process som under årtusenden har bundit kol i jordmånen börjar arbeta andra vägen och frigöra koldioxid till atmosfären.

På grund av torvmarkernas särdrag är det enligt Ilvesniemi vettigt att överväga avverkningar enligt principerna för kontinuerligt skogsbruk på torvmarker, så att inte hela trädbeståndet avlägsnas på en gång. Då en del träd finns kvar och avdunstar, är det inte nödvändigt att rensa dikena.

Efter avverkning kan man antingen bearbeta marken eller låta bli, eftersom förnyelsen på torvmarker avvikande från mineraljordar lyckas också utan markberedning.

Kolsänkan nästan fördubblad

Under den senaste tiden har diskussionen om skogarnas kolbindning gått hög. Ilvesniemi påminner om att den tillväxtökning man kan uppnå genom markberedning är en av de åtgärder som har bidragit till att Finlands kolsänka nästan har fördubblats under de senaste 60 åren.

”Upprätthållande av kolsänkan förutsätter att man också framledes ser till att skogen förnyas. Ur denna synpunkt är markberedningen en miljöåtgärd”, säger Ilvesniemi.



Texten är ett sammandrag av en artikel som i sin helhet har publicerats i Metsä Groupin Viesti, nummer 3/2019.