Modern skogsvård gynnar blandskog

Values guide Metsä Group's operations 
 

Det finns naturligt relativt få trädslag i Finland. Detta beror på vårt lands geografiska läge och på istiden, som har format både landskap, flora och fauna.

Fältskiktet i en djup granskog är som en källare. Man pratar om källarklimat, då yviga granar skuggar fältskiktet, som kan vara så mörkt, att nästan ingenting växer där. Bruna barr täcker marken i skikt på flera centimeter, vilket vittnar om att nedbrytningen är långsam. Varför är det så? Det barrskiktet är tätt och surt, vartill trädens skuggning och kylan som ligger kvar till och med under heta sommardagar har gjort sitt.

Situationen skulle vara en annan om det skulle finnas ens några lövträd, vilka har en tydlig inverkan på ljus- och temperaturförhållandena på marknivå och dessutom producerar löv, vilka är mycket lättare att bryta ner än barr. Förhållandena för effektiv nedbrytning är mycket gynnsammare och näringsämnena cirkulerar snabbare. Vetenskapen stöder också ett sådant tänkande som man kan sluta sig till med vanligt bondförnuft: det har påvisats att lövträdsinslag förbättrar skogens produktivitet.

Naturligt få trädarter

I Finland växer det naturligt cirka 30 arter med vedstam, inklusive buskar. Största delen är lövträd. Ändå är det så, att då man betraktar skogar som finns på samma breddgrader som Finland, så avviker Fennoskandien från Asien och Nordamerika genom ett mindre antal trädslag. Bland beståndsbildande barrträd har vi endast tall och gran, medan det i Kanada finns sex barrträdsarter och i Sibirien åtta.

Även om man vid skogsodling främst använder sig av tre trädslag, gran, tall och vårtbjörk, så är monokulturer av ett enda trädslag inte värt att eftersträva, varken ur skogsbrukets eller mångfaldens synpunkt. Det skulle också vara arbetsdrygt, eftersom det på nästan alla växtplatser naturligt uppstår inslag av trädplantor av andra trädslag än den odlade. Även om man vårdar plantbeståndet, så är avsikten inte att avlägsna alla träd som naturligt har uppstått: kring utvecklingsdugliga plantor avlägsnar man träd som hindrar deras tillväxt, medan resten lämnas kvar för att komplettera plantbeståndet.

Skog med endast ett trädslag hör dock till det finländska landskapet. Till exempel tall förekommer naturligt i rena bestånd, där växtplatsen är lämplig.

Blandbestånd jämnar ut risker

I plantskogsskedet är det inte alltid problemfritt att odla lövträdsinslag bland barrträdsplantor. De snabbväxta lövträden kan piska sönder närliggande barrträdsplantor. Rikligt inslag av aspsly i tallbestånd ökar risken för tallens knäckesjuka. Också av den orsaken är det bättre att lämna kvar asp som naturvårdsträd än att fälla dem, om det inte är möjligt att ringbarka asparna på förhand.

Å andra sidan hjälper en blandning av trädslag i kampen mot skogsskador, så som sjukdomar, storm och älgar. Enligt forskningen är blandskogar också tåligare mot klimatförändringar än monokulturskogar.

Användning av främmande arter kan ändå inte rekommenderas ens för att förbereda sig för klimatförändringen, utan man rekommenderar fortfarande att man ska använda sig av inhemska trädslag som lämpar sig för växtplatsen i fråga.

 

Fyra av fem träd har uppkommit naturligt

Bestånd som består av endast ett trädslag hör till den naturliga beståndsstrukturen i Finland, men till exempel i rekommendationerna för odling av gran rekommenderas 10–30 procent inslag av lövträd, beroende på skogsägarens målsättningar.

Man har uppskattat Finlands skogsbestånd genom riksskogstaxeringarna (VMI) sedan 1920-talet. Enligt inventeringsresultaten har volymen ökat för alla trädslag, men deras inbördes förhållande har hållit sig förvånansvärt oförändrat: tallen utgjorde ungefär hälften av hela trädbeståndets volym såväl på 1920-talet som 2013, granens andel var och är cirka 30 procent och lövträd cirka 20 procent (se tabell).

Även om skogarna numera i regel förnyas genom sådd eller plantering, är naturligt uppkomna träd mycket vanligare i Finland än odlade. Detta framgår ur riksskogstaxeringarna, där man vid inventeringen av alla träd som mäts som provträd på slumpmässigt utvalda provytor uppskattar hur de har uppstått.

Träd som är minst 1,3 meter höga mäts som provträd och utgående från resultaten kan man uppskatta, att minst fyra av fem träd har uppstått naturligt. Av denna anledning ör det onödigt att vara rädd för att skogarna i Finland skulle bestå av enbart planterade träd. Vi har dock att göra med den levande naturen, som vi kan försöka styra i önskad riktning, samtidigt som naturen gör samma sak med sina resurser. Slutresultatet innehåller någonting för alla – mångfald i ordets alla bemärkelser.

Från certifierade skogar

Finlands PEFC-skogscertifiering förutsätter att man vid skogsförnyelse använder trädslag som naturligt förekommer i Finland. Användningen av andra trädslag kan godkännas i specialfall, så som för grundande av parker och tätortsskogar, för landskapsvård eller bevarande av kulturmiljöer eller för odling av hybridasp.

I PEFC-certifieringens kriterier betraktas sibirisk lärk som ett naturligt förekommande trädslag.

Dessutom förutsätter certifieringen, att man vid skogsodling inte använder sig av genmodifierat frö- eller plantmaterial.