​Död ved berikar skogen

Values guide Metsä Group's operations 
 

Död ved berikar skogen

Enligt naturens lagbundenheter uppstår det död ved i skogen på små och stora områden. Död ved uppstår på storområden främst i samband med skador, så som storm eller skogsbrand, men i ekonomiskog röjer man vanligtvis upp efter skadan och förnyar området för att etablera ett nytt bestånd. Urvalskriterierna för METSO-programmet för åren 2016–2025 som förnyades i år, gör det möjligt att sälja ett skadat objekt till skydd.

Små skador avser att enskilda träd dör till exempel till följd av inbördes konkurrens. Detta sker kontinuerligt i skogen och dessa döda träd lämnas till största delen kvar i skogen. På samma sätt blir en stor del av enskilda vindfällen kvar i skogen, då det skulle förorsaka större förluster för både miljön och plånboken att hämta bort dem från skogen. Dessa döda och murkna träd försöker man lämna så hela som möjligt i samband med virkesdrivning, varvid deras nytta för naturvården är så stor som möjligt.

Mängden död ved i de finländska skogarna from. 1930-talet.

Källa: Naturresursinstitutet

 

 

Kalas på död ved

Hurudana arter drar död ved till sig? Arter som är beroende av död ved hittas bland annat bland steklar, skalbaggar, rundmaskar, tickor och andra svampar samt mossor och lavar.Det är inte enbart mängden död ved som är avgörande för organismerna. Kontinuiteten har också en viktig roll – all död ved lämpar inte sig för alla. Döda träd som ligger på marken utnyttjas av ett flertal arter, vilka har specialiserat sig bland annat med avseende på trädslag och stammens storlek och murkenhet. En död asp som ligger i skogen, vilken är så murken att en kniv kan tryckas in några centimeter i stammen kan för vissa dödvedsberoende arter vara av fel trädslag, för hård eller för murken.

Då stående döda träd och högstubbar dessutom har sina specialiserade arter och den kritiska faktorn för en del arter dessutom kan vara den skogliga måltidens omgivning, sluten eller öppen, så börjar organismernas behov och mångfald klarna. På död ved finns det näringskedjor liksom på alla andra håll i naturen: det finns alltid någon art som lever på rötsvampens mycel, vilken själv är värd för en eller flera parasiter eller kanske huvudsakliga näring för någon. Den mångfald innehåller också naturliga fiender till skadedjur så som barkborrar.

 

 

Mängden död ved ökar i våra skogar

Riksskogstaxeringar (VMI) har använts för att samla in information on de finländska skogarna sedan 1920-talet. Den första inventeringen som utfördes under åren 1921–1924 hörde till de första inventeringarna i världen som baserade sig på statistiskt urval och inventeringarna har upprepats därefter med intervaller på 5–10 år. Inventeringsresultaten är mycket värdefulla, inte enbart för betraktelse av skogstillgångar, utan också för betraktelse av hur mängden död ved har utvecklats.

En intressant mätare i riksskogstaxeringens resultat är mängden död ved som duger till brännved, vilken har följts upp ända sedan den första inventeringen. Enligt statistiken var mängden död ved som lägst från 1960-talet till 1980-talets början, men mängden har därefter ökat så att den nu är större än i början av förra århundradet (se figur). Det blir mera död ved kvar i skogen än tidigare, även om skogarna utnyttjas ekonomiskt.

 

 

20 år av nyckelbiotoper

Naturvårdsträd har en mycket viktig roll då det gäller att säkra att det blir kvar träd från föregående trädgeneration i skogen, oberoende av om vinden stjälper dem eller inte. Avsikten är att de förr eller senare murknar och fullföljer sin uppgift i skogens omlopp.

Förnyandet av skogslagen på 1990-talet har varit en viktig faktor särskilt för ökandet av mängden grov död ved, då den förde med sig krav på att bevara särskilt viktiga livsmiljöer och deras särdrag. Samtidigt som man har bevarat viktiga livsmiljöer, har man under 20 års tid utökat skogarnas reserv av död ved: bevarande av särdragen förutsätter att objektet och dels också ens skyddszon lämnas utanför skogsbrukets åtgärder.

Dessa åtgärder som omfattar hela landet har långverkande effekter på artsammansättningen, så den största nyttan är sannolikt först på kommande. I ett större sammanhang ger till och med satsningar av den här kalibern resultat rätt så långsamt ur människans synpunkt, men redan vid inventeringen av hotade arter 2010 kunde man konstatera, att hotade skalbaggsarter har dragit nytta av naturvårdsträden. Finns det nya artgrupper som har dragit nytta av naturvården vid inventeringen 2020?

Från certifierad skog

Naturvårdsträd är det mest synliga exemplet på vad skogscertifiering innebär för skogsnaturen: vår lagstiftning förutsätter ju inte att naturvårdsträd ska lämnas kvar. Praxisen med naturvårdsträd är et resultat av omfattande skogscertifiering under mera än 15 års tid. Före skogscertifieringen bredde ut sig, lämnades mindre mängder naturvårdsträd i slutet av 1990-talet kvar med stöd av god skogsvårdspraxis.

Nuvarande PEFC-skogscertifieringskriterier förutsätter, att antalet döda träd och naturvårdsträd som lämnas permanent uppgår till i genomsnitt minst 10 stammar per hektar. Förutom naturvårdsträd skapar skogscertifieringen död ved genom de livsmiljöer som bevaras enligt kriterierna.