Lundarna – skogsnaturens ymnighetshorn​

Values guide Metsä Group's operations 
 

Endast ungefär en procent av Finlands skogsareal är lundar. Samtidigt är ungefär hälften av våra hotade skogsarter främst lundarter. Naturvård i ekonomilundar kan främja bevarandet av lundarter, vilket berikar skogarnas artrikedom och landskapet. Lundarna bildar ett utkiksfönster till tiden efter istiden, cirka 8 000 år bort i tiden, då vi på nuvarande Finlands område hade en period av bördiga lundskogar efter en fas som dominerades av björk och tall.
I skogarna fanns tall, björk, al och asp samt ädla lövträd, så som ek, lind, ask och hassel betydligt längre norrut än deras nuvarande utbredningsområde sträcker sig. Lundarnas blomstringstid avslutades då klimatet blev kallare. Under de senaste 2 000–3 000 åren har våra skogar genom naturlig utveckling blivit allt mera barrträdsdominerade. Då människan började röja upp mark, togs en stor del av de bevarade lundar i odling.
Från denna tidsperiod bevarandes främst små lundobjekt, svårtillgängliga och svåra att odla upp. Numera utgör lundarna endast ungefär en procent av Finlands skogsareal.


Toppen av nordlig mångfald 


En väsentlig skillnad mellan moskog och lund är att jordmånen i lundarna består av näringsrik lundmylla, vilken skapar förutsättningar för en mångfaldig flora. Lundflorans höga basproduktion ger å sin sida tillräckligt mycket energi åt en omfattande näringskedja: trädbestånd, buskar och undervegetation med mång arter upprätthåller en stor mångfald svampar och insekter. Lundarna är tydligt bördigare än sin omgivning, skiktad skog med många arter. Största delen av lundarna finns i den hemiboreala zonen som består av de sydligaste kusttrakterna och den sydligaste skärgården och på området med lundcentra. Lundcentra finns från Södra Tavastland ända till Kittilä där det finns kalksten eller andra basiska bergarter.
Även om lundarna ofta är små, kan man i lundcentra påträffa också stora lundar. Arterna i lundcentra har regionala särdrag, vilket ökar lundarternas mångfald och å andra sidan begränsar mångfalden geografiskt. I till exempel Mellersta Karelens lundcentra påträffas alpstormhatt, som representerar den sydostliga lundfloran och vilken inte påträffas på andra håll i Finland.
De mest betydande lundarna ur artrikedomens synpunkt har skyddats genom lundskyddsprogrammet, vilket omfattar 436 lundområden med en sammanlagd areal på cirka 5 300 hektar. Lundar skyddas också genom METSO-programmet.

Skötsel av lund i ekonomiskog i samarbete med WWF


I samband med avverkningar i lundar i ekonomiskog, kan man bevara eller främja strukturelement av betydelse för artrikedomen och på det sättet främja lundarternas betingelser på en mycket större areal än i fråga om lundar i naturtillstånd. Lundarna sköts genom att gynna skiktning, ädla och andra lövträd och öka mängden död ved. Död ved är en väsentlig del av att förbättra lundarternas mångfald.
Metsä Group och WWF Finland har i samarbete ordnat utbildning för skogstjänstemän om behandling av ekonomiskogslundar. Som ett led i projektet har Metsä Group genomfört naturvårdsavverkningar enligt anvisningarna och på det sättet främjat lundarter och arter på solexponerade sluttningar vid sidan av virkesproduktion.

Från certifierade skogar 


Lundobjekt som skyddas av skogslagen är bördiga, fuktiga eller torra lundobjekt som tydligt avviker från sin omgivning, vilka karakteriseras av lundmylla och krävande växtarter samt träd och buskar i naturtillstånd eller i ett tillstånd som påminner om detta. Naturskyddslagen skyddar ädellövträdslundar och hassellundar. Finlands PEFC-skogscertifieringskriterier utvidgar behandlingen av lundar mot ekonomiskogar så, att man i lövträdsdominerade lundar bevarar deras viktigaste karaktärsdrag, dvs. lövträdsdominerat trädbestånd som gärna består av flera trädslag. Sålunda ska man vid gallring av ekonomiskogslundar se till att lövträdens andel är större än hälften av det bevarade beståndet.