​​​Naturvård i ekonomiskog

 
 

Mångfald i skogen är en rikedom som är värd att bevara

Största delen av skogarealen i Finland klassificeras som ekonomiskog, varav cirka 13 procent är skyddad på olika nivåer. Största delen är strikt skyddad. Även om skyddsområden och -program är omfattande i ett globalt perspektiv, har också ekonomiskogarna en viktig roll för tryggande av mångfalden.

Största delen av skogsarterna i Finland trivs i vanlig ekonomiskog, där människans påverkan syns tydligt, men där man också försöker efterlikna naturen och dess processer. Valet av trädslag är kanske den viktigaste egenskapen att efterlikna. Då man använder sig av inhemska trädslag, som lämpar sig för växtplatsen, tryggar man kontinuiteten för de arter som är beroende av dessa trädslag och ger inte heller fotfäste för arter som inte hör till vår natur.

Oftast strävar man till en blandning av flera trädslag, även om man vid odling använder sig av ett enda trädslag. Andra trädslag kommer in genom naturlig förnyelse och det är skäl att bevara ett visst inslag av andra trädslag redan för att trygga bästa möjliga tillväxt för skogen. På vissa växtplatser, så som torra tallmoar är det naturligt med skogar som består av ett trädslag.

 

 

Värdefulla strukturdrag viktiga

Den finländska skogen artrikedom är mycket liten då den jämförs med tropiska regnskogar som är kända för sin artrikedom och där det redan kan vara näst intill omöjligt att identifiera enskilda trädslag, eftersom de är så många. Enligt uppskattningar finns det 16000 trädslag i regnskogen i Amazonas. I vårt nordliga klimat uppgår det totala antalet arter till drygt 20000, inklusive alla organismer från däggdjur till grönalger. De senaste åren har man dock hittat arter som är nya för såväl Finland som vetenskapen.

För att bevara sin mångfald, kräver våra skogslevande arter vissa naturskogselement, vilka man försöker främja. Dessa element kallas värdefulla strukturdrag. De avviker från värdefulla livsmiljöer i den mening, att det inte är fråga om en speciell typ av objekt, så som en bäck eller ett bergsstup, utan en egenskap som är oberoende av plats. Förkolnad ved, död ved, gamla trädindivider, lövträdsinslag och flera skikt är strukturdrag som är viktiga för arter som har specialiserat sig på dem och därför har de sammanförts under begreppet värdefulla strukturdrag.

 

Varför är arter hotade?

Utvärdering av hotade arter är ett bra verktyg för granskning av skyddsbehov för finländska arter och för utvärdering av den effekt som åtgärder för deras bevarande har haft. Att en art är hotad innebär att det föreligger en risk för att den försvinner i framtiden. Detta utvärderas utgående från variationer i populationer och populationsstorlek.

En del arter är hotade, eftersom gränsen för deras naturliga utbredningsområde finns i Finland. Andra arter har mycket specifika krav på sin livsmiljö och de kan kräva skogsbränder eller kalkrik mark för att förekomma. Det finns arter som har lidit av ekonomiskt utnyttjande av skog och den minskning av mängden död ved som den har lett till. Därför har död ved en central roll inom naturvården.

Naturvården utvecklas genom mera kunskap

Då man tittar bakåt på naturvårdens utvecklin g i ekonomiskog, ser utvecklingen ut att ha framskridit i kliv, vilka fick sin början på 1990-talet inför skogscertifieringens införande och har fortsatt senare till exempel genom Metso-programmet. Visst har naturen beaktats också tidigare, men för cirka 20 år sedan kom naturvården mera allmänt till kännedom.

Naturvårdsträd har varit det synligaste tecknet på naturvård och med hjälp av dem kan man granska naturvårdens utveckling och resultat. Trädslag, mängd och placering av naturvårdsträd har preciserats för att gagna skogsnaturen på bästa möjliga sätt. I stället för att lämna några tallar för att stå spridda och svaja på förnyelseobjekten, har man börjat lämna grupper av träd av olika storlekar och arter, vilka gagnar naturen men också landskapet. Nyttan av naturvårdsträd har redan kunnat skönjas vid utvärderingen av hotade arter.

Även om vi är framstegsvänliga inom naturvård, finns det alltid någonting att utveckla för att säkra att naturens mångfald bevaras. Då vår virkesanvändning ökar, tillämpar vi redan inlärd, forskningsbaserad praxis i naturvård. Följande kliv inom naturvård är minst i avtampsfasen, eftersom man på många håll inleder nya projekt i syfte att utveckla naturvården.